fredag 30 september 2011

It's alive, ja internet alltsa

Hmm, hemma blir vi irriterade om internet inte ar tillrackligt snabbt, har ar man glad om det ens fungerar. Sa jippie!!!!

Jag har varit aktiv skoterska pa International ett par dagar den har veckan. Oj, vilka olikheter i arbete. Vi har tagit hand om tva patienter med kardiogen chock och ingen av dem klarade det. En ung bonde med dilaterad kardimyopati, han dog under natten av arytmi. Den behandling som gavs var begransad for han hade inte sa mycket pengar..... En somalisk kvinna med kraftigt forstorad hogerkammare (Maruf gjorde hjarteko, bedside) och henne har alla avskrivt fran att overleva aven om hennes familj kan betala for varden. Pust! Om de hade klarat det om de levt i Sverige? Jo, det tror jag nog. Och det jag kanner med den somaliska kvinnan ar att hon har sadan angest, men det ar inte nagot man tar i atanke har. Hennes b-glukos har varit at skogen och hon kan inte kissa, men nar vi forsokte satta kateter var hon omskuren sa det var en omojlighet.

Jag har flera patientfall och ni ska fa dem berattade for er nar jag kommer hem.

Iborjan hade skoterskorna svart att be mig om hjalp, men nu har de vant sig och kor med mig. Jag satter infarter, baddar sangar, ger antibiotika och gor nagot som skoterskorna inte sa ofta gor har: haller patienter i handen, skamtar genom sprakforbistringarna, rattar till lakan och ler. Omvardnaden ar inte vad jag ar van vid. Tror skoterskorna tycker jag ar lite konstig, en av dem sa till mig att inte ta i patienterna utan handskar.

Jag har gatt rond med Dr Deredji, han har jobbat i Chicago och ar lite mer van vid att skoterskor har annat ansvar, och kunskap. Sa han forsoker forklara hur de tanker runt patienterna osv.

Snart ska jag traffa Nunu och vi ska halsa pa hennes syster. Sedan ikvall ska jag ta en, eller tva Dashen med Maruf och troligen blir det en fnissig forestallning, for vi ar ganska flamsiga nar vi kommer igang. Hoppas att jag snart kan hora av mig snart igen (oj vad konstiga ord det kan bli utan vara prickar), men det ar det ju inte jag som bestammer. Kram pa er dar hemma.

måndag 26 september 2011

International hospital

Hej dar! Idag har jag haft en fantastisk dag: jag har jobbat med sjuskoteskorna pa ICU (Intensive care unit), tagit EKG:n, kollat infarter och benodem. Jobbet skiljer sa radikalt fran vad jag ar van vid, men det ar helt otroligt roligt. Patienterna har tyckt det har varit lite konstigt men vi har kommit bra overens.

Skoterskorna ar rara och hjalper mig, i borjan av dagen var de tveksamma men nar vi lart kanna vrandra battre sa var de mer oppna och positiva. Det ar svart att skriva om allt for det ar sa mycket....maste fa landa lite sa aterkommer jag......

Efter jobbet (slutade kl 18.00) var Maruf och jag och at middag och nu ar jag tillbaka pa hotellet, och Maruf ar tillbaka pa jobbet igen.

Jo, Usama: made Maruf och jag borjade tanka pa dig nar vi sag servitrisen for henne hade du verkligen flirtat med. Jattesot!

Ha det sa gott allihopa.

söndag 25 september 2011

Framme i Addis

Jag har kommit fram helskinnad och trott. Inser att jag verkligen tycker om den har stan och folket som bor har. Har redan gjort nya bekantskaper (Mathias Sandin om du laser det har sa kan jag meddela att ibland ar det bra att jag pratar mycket;)). Fick skjuts till hotellet av svensk-etiopierna jag traffade pa Arlanda (de kanner Fikru)

Har tagit en prommenad utmed Africa ave, men fick avbryta for det kom ett stortregn med aska (blixtar och dunder menar jag, inte nagot fran Island). Annars ar alla har sa glada att regnperioden ar over, hmmmm.....tja, det regnar ju inte hela dagarna langre.

Maruff kommer och hamtar for middag om ett par timmar, ska bli sa kul att se honom. Imorgon blir det International hospital ska ga med sjukskoterskorna da och se hur de jobbar.

Ni far inga bilder idag for det skulle ta evigheter att lagga upp dem. Skot om er dar hemma.

Jo, jag saknar Ingela och Usama jattemycket.

torsdag 15 september 2011

Counting days....

Åtta dagar kvar innan jag ska iväg till Addis, har inte riktigt fattat att det är så snart, men jag får väl panik vilken dag som helst nu och börjar fundera på hur jag ska hinna allt. Den dagen, den sorgen....
Jag har försökt få lite reda i hur jag ska disponera min tid, men jag blir inte så värst mycket klokare. Ska ju till två sjukhus och på Addis Cardiac vet jag iallafall vad jag ska pyssla med; lära ut HLR. Hmmm....inte min starkaste sida, men det ordnar sig väl. Försöker få reda på hur många grupper med sköterskor det är och vilka dagar jag ska komma, men jag får inga svar. Min så svenska organisationssida får noll respons från landet där man tar dagen liten som den kommer, för inget är självklart. Gör man upp för mycket planer så kanske de ändå inte blir av för det händer något som man inte kunnat räkna med. Får förbereda mig och "go with the flow" när jag kommer fram, det är ovant och lite stressande, men samtidigt skönt.
På International vet jag inte vad jag ska göra, eller ingen har önskat något. Jag hoppas att det fortsätter lite så för jag vill gärna vara med sköterskorna ett par dagar och dela vardagssysslorna med dem. Det tror jag kan bli väldigt lärorikt. Förbereder mig dock lite på att de vill lära sig något och då tror jag det blir lite svikt, det känns ju globalt. Samtidigt vet jag att sköteskorna kommer ha hundra frågor om hur vi jobbar här hos oss för det tycker de är jättekul att höra om.
Internet är inte alltid pålitligt i Addis men igår fick jag ett mail från Maruff och han lät meddela att regnperioden börjar ge sig nu, och att de firat det med nyår och gått in i år 2004.