Fakta och några resminnen

Tycker det är på sin plats att berätta lite om landet vi ska åka till.

Etiopiens historia skiljer sig från andra länder i Afrika eftersom det inte varit en under kolonialt styre. Mellan 1936 och 1941 ockuperades det dock av Italien, men med hjälp av Storbrittnaien lyckades man besegra italienarna. Det innbär dock inte att landet varit besparat från konflikter och krig. Fram till 1974 var Etiopien ett kejsardöme, men då störtades den siste kejsasren Haile Selassie i en militärkupp och efter stridigheter tog militärregim över 1977. Det politiskaförtrycket under regimen var stort och tusentals opposiotionella fängslades eller dödades fram till 1991 då en girallarörelse tog över makten och bildade regering. Arbete med demokratisering startades, men har inte gått friktionsfritt, sedan 1991 har val hållits tre gånger.

Etiopien är ett av världens fattigaste länder. Även om uppgifterna om BNP per capita varierar beroende på källa så hamnar Sverige bland de 15 rikaste länderna i världen och Etiopien bland de 15 fattigaste. Trots att det är ett av de länder i Afrika som är mest resursrikt (mineraler) är det också ett av de minst utvecklade, vilket framförallt beror på det politiska läget som rått. Största exportvaran är kaffe, men även bomull, socker och kat spelar roll för ekonomin.

Snabbfakta kommer här:

Officielt språk; amhariska (finns ca 250 olika språk i landet)

Yta; 1 127 127 km2 (Sverige 449 964 km2)

Befolkningsmängd; 82 824 700

Religion; kristna 62%, muslimer 34%

Medellivslängd; 53 år (Sverige 81 år)

Nu börjar det här se ut som en uppgift i geografi från årskurs sju........

Jag var i Etiopien 1995 på "semester", med lite förenklad resrutt så åkte jag buss från norr till söder. In i landet från Eritrea och vidare till Kenya vid Moyale. Mina minnen från Addis är inte så starka måste jag medge, minns att det byggdes mycket, att det fanns god mat på restauranger, fattiga, hemlösa på gatorna och marknaden som var enorm. Enligt dagboken hade jag en av mina "magsjuke"-dagar också (diagnos av låghalt, tysktalande doktor i Zimbabwe; amöba som självdör, och han fick rätt efter ett par månader). Har inte ett enda foto från Addis, men några från Etiopiska landsbyggden så jag lägger till dem.

Postkontor i en by, det var öppet någon timma varje dag och lådan tömdes en gång i veckan.

Marknad under ett träd. Korgarna hade helt underbara färger.

Vi hade med bollar på resan och startade fotbollsmatcher när vi stannade till. Barnen i byarna tyckte det var jätteroligt och mest omtyckt blev alltid Tootas.

Inte fullt så roligt var spåren efter kriget mot Eritrea. Pansarvagnar och annat krigsmateriel låg kvar, även kroppar från soldater.

Lite bakgrund

Det är så mycket jag vill skriva i det här första inlägget så jag vet inte riktigt vart jag ska börja.

Kanske först ska förklara vem "jag" är om inte det redan är givet; Annalena Schuitema, sjuksköterska på SCS-mottagningen. Det är jag som startat bloggen, men vi får väl se om någon av mina medresenärer kommer uttala sig också, jag har inte frågat om de vill.

Medresenärerna är Ingela Östman på sköterska på kranskärlsmottagningen, och Usama Dhaha, underläkare på kardiologen. Så Thomas Kellerth då förståss, som är van Addisbesökare numera, skönt med en veteran bredvid oss noviser.

Hmm, då var det väl utrett, härnäst ska jag kanske förklara varför vi ska till Addis, eller vad är Addis.... Resmålet är Addis Abeba, huvudstaden i Etiopien och vi ska åka dit föratt kika på hur sjukvården funkar där, planen är att vi ska se både privat och allmän sjukvård. I Addis kommer Maruf hjälpa oss runt, han är läkare på ett av de privata sjukhusen, och var ju här på kardiologen under ca nio månader och lärde sig kardiologi.

Vi ska var i Addis lite drygt en vecka, åker fjärde mars och landar igen i Stockholm den 13:e. Under den tiden hoppas jag kunna göra inlägg här varje dag, men jag har förstått att det inte är alltid som internet fungerar ordentligt, så vi får väl se.

Avslutar första inlägget här med ett foto på Maruf när han äter kräftor. Han var väldigt tålmodig med mig, min familj och vänner för alla svenska traditioner vi uttsatte honom för. Kräftorna blev aldrig någon favorit, men inlagd sill tror jag han åt nästan dagligen under hela sommaren.