Andra dagen i Addis

Jaha, blev just inget av bloggandet från Addis. Ursäkter finns, men vet inte riktigt hur godtagbara de är? Jag skriver dem i alla fall; jag och wiffin på Biruks B&B var sällan vakna samtidigt, schemat var pressat och jag helt slutkörd på kvällarna, så slog jag till med att bli sjuk. Nog av ursäkter och åter till det viktiga; berätta om vår resa.

Sedan flera år har jag ett fadderbarn i Etiopien, hon heter Sofija och bor lite drygt tio mil söder om Addis med sin familj. Den andra dagen på vår resa åkte vi för att hälsa på henne och Nesrija som är min kompis Annicas fadderbarn, se på deras skolan och på vårdcentralen som ligger i området.

Sofija och hennes pappa

Nesrija och Sofija

 

Jag har träffat fadderbarnen flera gånger tidigare, och det är alltid lika roligt för det händer så mycket positivt mellan gångerna. Det är ett och ett halvt år sedan förra gången jag var i Kibet och tjejerna hade växt en hel del, Sofija kunde prata bättre engelska och Nesrija som haft lite problem med ena ögat hade blivit bättre. Så är det en så härlig känsla att de känner igen mig och inte är blyga längre! Sofijas pappa var med vid träffen men tyvärr var hennes mamma sjuk, tror hon hade tandvärk.

 

Planen var att vi skulle leka med skolbarnen när vi kom fram, men vi hann inte för de hade redan slutat skolan för dagen. Fotbollarna som var pumpade, frisbees och hopprep som låg överst i packningen och redo att användas fick tyvärr lämnas över oinvigda till skolans representant. Vi lämnade också över det material som samlats in från vår klinik och det togs emot med glädje och ska delas ut så det kommer väl till användning.

 

Vi åkte till tjejernas skola och vi blev guidade runt i klassrummen och på skolgården. Deras skoldagar börjar med samling då de sjunger nationalsången, sedan går man halvdagar och på eftermiddagarna finns det extra aktiviteter om de vill vara med på det. Några barn fanns kvar på skolgården så vi fick höra nationalsången. Klassrummen är trånga med tanke på att de rymmer upp till 60 elever, men de är funktionella med skolbänkar och svart tavla för undervisning. På väggarna är det målade undervisande bilder, som engelska glosor, kartor och anatomi över kroppsdelar.

Den här är ett foto från mitt besök förra året, men så här ser Nesrijas klassrum ut.

 

 

 

Nästa stopp var på en vårdcentral i området. Jag har varit där också och hälsat på, senast för ett par år sedan och då hade man byggt till en liten byggnad för förlossningar så jag hade förväntningar på att mer hade förändrats till det bättre. När minibussen som tagit oss runt under dagen körde upp utanför den plats där vårdcentralen borde stå så blev jag helt ställd; vårdcentralen fanns inte längre och jag kände inte igen mig. Istället för ett par gröna, slitna längor såg jag flera vita enplans hus som såg helt nybyggda ut. Det visade sig att man byggt ut vårdcentralen och att det blivit ett litet sjukhus! En läkare visade oss runt i de enkla med fräscha lokalerna.

 

Jag har tyvärr inga foton från sjukhuset, men hoppas att någon i mitt resesällskap är mer företagsamma så jag kan presentera dem senare i bloggen.

Vi var hembjudna till Deredje på kvällen och han skulle hämta upp oss klockan 19.00, en havtimma innan det rullade vi in på gården till Biruk B&B. Vi kastade oss in i duscharna för att få bort allt damm vi samlat på oss under dagen och fixa till oss till presentabelt tillstånd. Det blev en underbart trevlig kväll med Deredje, hans fru och fyråriga dotter, vi åt, pratade och skrattade. Mycket är roligt på resorna till Addis men jag tycker att det bästa av allt är att träffa de läkare och sjuksköterskor som varit hos oss på USÖ och att dessutom få komma hem till dem och se hur de har det!

Här skulle det ju också varit fina bilder från Deredjes middag, men historien upprepar sig; jag återkommer med foton.

 

Nationalrätten i Etiopien är injera, det är som ett pannkaksliknande bröd bakat på ett sädesslag som heter teff. Till injera servers lite olika röror som man fångar upp med brödet direkt i handen. Föreslår att du googlar på injera så få du se fina bilder på en färgglad maträtt. På bilden ovan är det teff som växer, dessa åkrar finns många av när man kommer ut på landet. Tyvärr så har regnperioden i år varit ovanligt torr så det finns risk att skörden blir liten och konsekvenserna av det blir då brist på mat.

By på vägen till Kibet.

Lantmiljö utanför Addis.

 

 

Jag återkommer inom några dagar och berättar mer om resan.  Ni måste ju få höra om dag tre, som är lika innehållsrik som dag två.

Första dagen i Addis

Klockan är inte mer än halv nio och hela gänget har redan krupit in på sina rum, vi är trötta. Natten som var spenderade vi halvsovandes på planet och idag har det gått för runt. Etetu och Mebrstu hämtade upp oss vid 7-tiden vid flygplatsen och tog oss till sitt B&B, vi åt frukost och gav oss ut på stan.

Vi beslöt oss att ta en prommenad till marknaden vid postkontoret. Marknaden är ganska turistisk men ändå trevlig, det säljs sjalar,  smycken, målningar, träskulpturer och mycket mer. Till min besvikelse hade flera försäljare flyttat in i en ny byggnad och charmen med att gå runt ute bland de små stånden var nästan borta.

Att gå till marknaden tar dryga timmen från där vi bor. Man går utmed en av de stora vägarna som heter Bole, i korthet är det mycket folk, ännu mer trafik och luft fylld av avgaser, men ändå så älskar jag det.

Hem från marknaden valde vi att ta en av de blå taxibilarna som nästan alla är av märket Skoda eller Lada. De är inte precis av senare årsmodell och i Sverige hade de verkligen inte klarat besiktningen.

Åter på Biruk B&B hann vi med att vila lite innan Lula kom för och hälsade oss välkomna och prata bort enbstund. Lula var hos oss på kardiologen drygt ett år och for tillbaks till Addis för ungefär två år sedan. Ett kärt återseende!

Så middag på en Sudanesisk restaurang runt hörnet.

Det får bli allt för idag,  för jag kommer snart att somna till skramlet från tjejerna i köketvhär intill.

Jo, en sak till. Jag fick ju med presenter till från er att ge till barnen. När de kommer och tigger ger vi dem en ballong eller något annat litet att leka med. Första minen brukar bli total förvåning innan de blir så otroligt glada. Önskar ni kunde se vad ni bidragit till.

Imorgon ska vi fara ca tio mil söder ut och hälsa på mitt fadderbarn Sofija. Så ska vi titta på vårdencentralen i byn. Jag har inte varit där på nästan två så ska bli spännande att se. Sedan är det middag hemma hos Deredje och hans fru.

Hoppas jag hinner med ett par rader imorgon också. Zzzzzzz.....

Addisresa 2015

Senaste inlägget på den här bloggen var 2012 och jag trodde nog att skulle bli det sista, men jag har fel som du märker. Senaste veckorna har jag fått många frågor av kollegor på kliniken om hur den stundande resan är planerad, hur det är att vara i Addis, kommer vi att träffa de läkare som varit här tidigare........ Börjar förstå att intresset för resan är stort och bästa sättet att berätta om den är kanske genom bloggen. Jag håller tummarna för att internet ska funka bra och att jag ska sköta mitt uppdrag väl genom att skriva här varje dag.

Vi kommer landa på Bole-Airport måndag femte oktober och fara hem fredag den nionde. Vi hörs!