Hemma igen.

Hallå där allihopa, för jag har förstått att ni är några som läser den här bloggen. Eller försöker läsa den för det har ju inte funnits något att läsa på hela tiden som jag varit just där bloggen antyder att jag ska vara; i Addis Abeba. Jodå, internet har fungerat bra på Biruks B&B (iallafall de två gånger jag testat) men problemet har varit att datorn jag lånat inte har velat funka ihop med bloggen...den har vägrat godta några komandon över huvudtaget. Ska försöka kompensera nu. Känns svårt att veta vart jag ska börja dock. "Från början" brukar ju vara ett gott råd så jag kör väl på det. Resan till Addis får bli början därmed.

Jaha, tänker du kanske nu för vad finns att berätta om en resa till Addis? En hel del om man har med Peter som hade ett tillfälligt rosa pass att resa på. Reglerna för att komma in i Etiopien är att man har ett pass som är giltigt sex månader efter inresedatumet, fråga mig inte varför för jag har ingen aning om anledningen, och tillfälliga pass är inte heller populära där = räknas inte som giltigt. Strulet började redan på Arlanda, vi skulle flyga över Istanbul och byta plan där och tjejen i incheckningen kunde inte ge Peter boardingpass för hela resan utan bara till Istanbul. Nåväl, tänke vi då får vi väl säga hej då i Istanbul isåfall om det kniper. Väl på Istanbuls flygplats så hade Stella via bekant och Etiopiska ambassaden i Stockoholm ordnat med någon typ av dokument som skulle få Peter in i Etiopien, då dök nästa aber upp som gubben i låda; det fanns ingen fax på Istanbuls flygplats som fungerade, d.v.s. inget dokument från ambasaden kunde skickas över. Stella och Peter togs under tiden mellan flygen runt på flygplatsen och fick slutligen tag på Atila som kunde greja till att Peter kom med planet. Varför Peter fick komma med? Tja, Stella sa något om att det fanns många barn i Addis Abeba som var sjuka och kunde dö och att Peter var läkare, båda sanningar som hon nämnde var för sig och som Atila tolkade som sammanhängande, alltså att deras liv hängde Peter. Vid visumkontoret på Bole Airport i Addis blev det stopp igen för visumfixarmannen sa att rosa pass  skrev han inte in några visum i! Dock gjorde visumfixartjejen det två stolar bort det, kraken var helt förbi av trötthet (vi landade efter midnatt) så hon tittade inte ordentligt på passet utan klistrade bara in visumet. Så vi kom fram ordentligt allihopa och Lena, Karin och jag som inte var så involverade i allt fixade fick ju en suverän historia att berätta.

 Det får faktiskt bli allt för idag för jag ska ta hand om mina jättesnygga, lätt infekterade loppbett som jag har på magen och ryggen.Färgskalan på betten sträcker sig från rosa till mörk lila och alla har en liten svart passade prick i mitten. Lopporna bodde i min madrass och när jag råkade snurra runt i sängen en natt gled lakanet undan och på de områden av min kropp som kom i direktkontakt med madrasssen passade lopporna på att mumsa på mig. Eller jag tror iallafall att det är loppor kan ju kanske vara löss eller något annat lite mer exotiskt djur som trivs i etiopiska madrasser.

Jo, ett sak till: jag har haft en så bra resa och med ett helt otroligt sällskap som varit trevligt, lättsamt, seriöst, generöst, positivt....och massa mer.

Peter utanför Black Lion Hospital. Så här såg vi honom ofta, med kameran i högsta hugg. Ser framemot att se hans bilder. Ryktet säger att han har ett par hundra bilder ute på Facebook.

Första kvällen i Addis var vi ute med Girum (på bilden) och Maruf. Fotot tog jag under ett av strömavbrotten på restaurangen där vi åt.

 



 

Sista dagen. Det är Cornelia och jag som äter lunch (injera) tillsammans med Bekele, Girum och Mbrato. Spana in killen till höger, han i grönt som står upp, om du hör hemma på kardiologiska kliniken på USÖ så känns han nog igen.