International Cardiac Hospital

Hoppas det är någon kvar därute som fortfarande kikar lite här på bloggen. Här kommer ett inlägg om sjukhuset som Maruf jobbar på, International Cardiac Hospital. Sjukhuset, eller kliniken, har mottagning, ICCU (Intensive Cardiac Care Unit), en "vanlig" avdelning, operation, labb, och apotek.

Så här ser kliniken ut utifrån. När vi kom dit första dagen tyckte vi att det var lite mediokert, men senare skulle vi förstå att det var inte så med Etiopien mått mätt, utan väldigt fint.

Addis är på många sätt kontrasternas stad, så även om huset där kliniken finns är ganska nybyggt betyder inte det att gatan som leder dit är det. Resesättet för oss var oftast taxi, och taxibilarna var alltid av märket Lada och hade varit i rullning sedan sjutiotalet. Låt fantasin skena lite nu.....och när den gjort det så försök att pressa ivägen den en bit till...nu har du nog en skapligt riktig bild framför dig; med en väldigt gropig väg och en liten blå bil som skumpar på den. Just det, Ingela, Usama och Annalena på väg till jobbet en onsdagsmorgon.


Vid infarten till kliniken fanns en väktare som hade koll på vilka som kom dit och han organiserade också parkeringen. Första dagen visste han att vi skulle komma med Maruf så då hade han spärrat av platsen närmast dörren så att vi skulle få parkera där. VIVP = Very Important VårdPersonal.

Kliniken hade en ambulans, eller kanske snarare en bil för liggande transporter. Jag såg att den användes en gång när en patient skulle åka hem.

Det här är väntrummet till mottagningen, oftast var det överfullt. En dag för Maruf såg ungefär ut så här: start med rond på ca 15 patienter, sedan sin egen mottagning med 15 patienter, lunch vid 13-tiden och på eftermiddagen jobbade han med att kontrollera provsvar och undersökningar.

Sköterskeexpeditionen på HIA- en del känns igen härifrån som t.ex. journalpärmar och Midaövervak. Jag vill inte verka inskränkt men en Jesusbild på skåpet över narkotikaklassade läkemedel är väl inte riktgt något som skulle funka hos oss. Vad säger cheferna om TV på expeditionen, där vi kan titta på turkiska såpoperor? Visserligen hade sköterskorna inget fikarum men iallafall.

Av respekt för patienterna tog vi inte kort inne på salarna, men jag bad en kvinna om lov och hon sa att det gick bra. Hon ligger på HIA, vilket betyder att hon har en enkelsal. men jag vet inte vad hon egentligen sökte för. Det som var ovanligt med henne var framförallt att hon var
92 år gammal i ett land där medellivslängden är 53 år. Omvårdnaden sköts oftast av anhöriga, har man inga så hjälper sjuksköterskorna till. Mat ingår inte i vården, utan det tar anhöriga med sig, eller köper i kaffeterian som finns på andra sida innergården.

På bottenvåningen fanns ett akutrum med deffibrilator.

En del undersökningar kunde göras på kliniken; arbetsprov, hjärteko och lungröntgen. Alla undersökningar får patienten betala för själv, precis som läkarbesöken och vårddygn.

Arbetsproven görs på löpband.

En vanlig syn vi hjärtekon är läckande klaffar hos unga, som orsakats av reumatisk feber vilket många haft som barn. Operation? Tja, om du har pengar att betala ingreppet med så visst, men de flesta har det inte.

En stolt röntgenskötare, eller vad jag ska kalla honom. Tre dagar i veckan kom en röntgenläkare till kliniken och tittade på röntgenbilderna som mannen tagit. På ronden tittade de läkarna själva på bilderna och gjorde bedömningar.

Apoteket som finns på sjukhusområdet. Det är öppet dygnet runt, men som synes är det stor skillnad på mängden mediciner mot hur vi har det. Jag blev glatt överraskad över att det inte gick att köpa antibiotika utan recept.