Internet och strom funkar samtidigt, jippie!!!!!

Hej allihopa.

Annalena har kl 6.50 i Addis som rapporterar. Ingela och Usama sover troligen, vi ska motas for frukost om en stund. Det ar inte det lattaste att komma in pa bloggen har. Gissar att ni redan observerat att jag inte anvander Usamas dator utan hotellets, med tanke pa avsaknaden av vissa bokstaver. Med jamna mellanrum blir det ocksa stromavbrott sa da maste jag starta om datorn....Far verkligen perspektiv pa tillvaron. Har blir man inte sur nar strommen forsvinner utan jublar nar den kommer tillbaka, tank pa det ni.....

Vi har det bara bra. Intrycken ar sa manga att man blir helt slut. Igar skrattade jag till grat at en taxichauffor som nog inte hade alla flingor i paketet och jag grat efter att ha varit pa Fistula hospital. Det kommer komma ett helt inlagg om sjukhuset nar vi kommer hem for det var helt otroligt, vi kan lara oss mycket fran dem tro mig.

Maruf bad oss ha HLR med skoterskorna och vi hade forsta utbildningen igar. Det var svart att veta pa vilken niva de var, men det visade sig att nar vi plockade fram Rescue Ann sa var det ingen som lyckades radda livet pa henne. De kan inte ens basal HLR pa ett tillfredsstallande satt. Men de kan mycket annat kan jag beratta. Skoterskorna har var nog lite stallda over hur vi jobbar sa sjalvstandigt i Sverige och de var forundrade over relationen Ingela och jag har till Usama. Lakare ar lite av gudar har. Skoterskorna var valdigt blyga och fnissade nar vi ville att de skulle spela lite teater och forsoka vacka Ann. Jag forsokte fa dem att sjunga staying alive sa att de holl tempot pa kompritionerna och det var ocksa valdigt roligt tydligen. Skoterskan som ar chef over operationsavdelningen och chefssjukkoterskan pa hela sjukhuset ar valdigt duktiga teoretiskt och staller manga adekvata foljdfragor.

Vadret maste jag val namna ocksa, som svensk menar jag. Det ar lagom;) varmt, runt 23 grader och sol. Nastan varje kvall har det kommit regn och det ar bra med tanke pa att det ar valdigt dammigt.

Ingela och jag har haft lite problem med att det inte finns kartor over staden. Man har ingen aning om vart man ar, om det nu spelar nagon roll. Ska man nagonstans letar man reda pa en taxi, forsoker deala om ett pris och sedan bli kord dit man ska. Det ar lite svart att deala nar man inte vet avstanden, sa vi har nog blivit lurade ett par ganger.

Gastfriheten ar helt otrolig har. Pa Marufs sjukhus vet alla i personalen vilka vi ar och de fixar at oss, om vi vill ha lunch sa ringer de till cafeterian och allt ar klart nar vi kommer dit. De latar oss inte betala for nagot som vi ater eller dricker dar. Igar korde deras chauffor oss till Fistula Hospital, vantade pa oss och korde oss sedan till en kyrka som vi ville se. Etiopierna ar valdigt hjalpsamma ute pa gatan ocksa om de ser att man inte riktigt vet, ok en del raknar med att man ska ge dem lite dricks, men det ar helt ok tycker vi.

Blev inga bilder den har gangen for den har datorn gillar inte min kamerakabel, men jag lovar att ni ska fa se manga om inte annat nar vi kommer hem. Ska avsluta nu och inte utmana odet, ifall strommen forsvinner menar jag.

Skot om er allihopa. Kram fran mig.