Äntligen en kväll utan grabbarna...vi fick en stund iallafall

Nu är det Annalena och Ingela som skriver från hotellobbyn. Thomas och Usama åkte och badade för några timmar sedan och sedan har vi inte sett dem, trots att de skulle möta oss här. Vi gissar att de tagit chansen och smitit från oss, de kanske behövde en killkväll.

Idag har vi haft sist utbildningen och vi tycker nog att den här gången återupplivades nog Ann. Sköterskorna var jätteduktiga. Vi har lite problem med att hantera den 25 gradiga värmen, men försöker hantera läget så gått det går, även om det känns tungt när ni har tö där hemma. Magsjukan har lugnat ned sig, Ingela har också varit dålig och svimmat på hotelltoan, hon har en liten bula i pannan, pga vasavagalreaktioner. Idag har vi ätit arabisk mat, och varit på Thomas klinik Addis Cardiac. De har ett modernare PCI-labb än vi har, men annat saknas. När grabbarna lämnade oss kvinnor totalt handfallna så gick vi ut på Bole Road och tittade på alla människor som är i rörelse, man kan bara titta på folket och njuta, helt underbart. Ruckel blandas med glaskompex, fattigdom med lyx. Det ger en konstig känsla.

Vi tänkte nu berätta om hur det kan vara att gå på toa i Addis. Hotellrummen är inget problem, men annars är det ett äventyr att vara kissnödig (föratt inte tala om att känna av diaré). På Marufs klinik är toan bredvid väntrummet helt utan lås, när Ingela satt där fick hon nästan ett urinprov i huvudet för toan ligger bredvid labbet. Eventuellt, om man har tur, kan man få lite toapapper av någon vänlig själ, numera tar vi alltid med själva. Toaspolningen fungerar i ca 50 % av fallen, annars är det skopa med vatten ur hink som gäller. Ibland är toan bara ett hål i golvet, och renligheten lyser med sin frånvaro. Sjuksköterskor är ju ett segt släkte så vi klara det här med glans.

Imorgon ska vi ut på landet, ca 15 mil söder om Addis. Barnfonden i Sverige har ett samarbete med en fattig by där, så en lokal representant följer med och visar runt. Ska bli skönt att komma bort från damm och ständigt oljud.

Vi erkänner rakt av att vi faktiskt inte saknar er än!

Att ladda ned bilder fungerar inte här så ni får nöja er med text så länge.

Hälsningar från oss. (Nu dyker grabbarna upp tillsammans med Maruf och erkänner att de njutit av lyxen på Sheraton och gjort saker som jag inte får skriva om på bloggen)